Föreläsningsanteckningar 24/11-14

Från föreläsningen: Konstruktion och former

Sortera och karakterisera objekt med tanke på egenskaper som

• storlek
• form – lego
• mönster – pärlplattor, måla bilder
• andra samband

I skolan pratas det mycket om rätt eller fel, i förskolan ska vi ställa frågor som inte ställer till det för barnen som ”berätta”, ”beskriv”. Ställ inga frågor som gör att barnen skäms över sin förmåga, typ ”varför gör du så”.

Formge och konstruera former och objekt med olika material. Förskolan har enormt mycket konkret material att arbeta med. Fria material som lera, play doh, eller till och med pepparkaksdeg. Papper och penna. Var kreativ och använd allt material som finns runt omkring!

Utforska egenskaper hos geometriska objekt. Kan prata med barnen med begrepp som de förstår, även om det är krångligt för oss, tex platonska kroppar. Ta reda på bakgrunden för att kunna besvara barnens frågor. Har man sagt att man ska ta reda på någonting så bör man också göra det, annars förblir frågorna obesvarade:

• Cirkel – är mängden punkter i planet som ligger på samma avstånd
• Trianglar – en triangel begränsas av tre linjer vars skärningspunkter bildar triangelns hörn
• Rektanglar – fyrhörning, där hörnens fyra vinklar är räta
• Kvadrat – samma som ovan, fast med alla sidor lika långa

Representera konstruktioner med avbildningar, ord och andra uttrycksformer. Resonera kring egenskaper, perspektiv och proportioner. Det handlar mycket om det sociala, att inte bara ”konstruera”.

Konstruera kunskap är att bygga kunskap. Materialet påverkar, men även utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Den lärande människan:

• Lärandet är situerat – situationsbundet. Motivation, mognad, hungrig/mätt, man utsätter inte barn för en lärandesituation som man absolut inte tror att de klarar av. Vygotskys närmaste utvecklingszon. Ju mer meningsfullt någonting känns, desto mer tar man åt sig. Ska man lära sig om naturen bör man ha mycket undervisning i naturen. Ska man lära sig om samhället besöker man stadshuset, osv.
• Lärandet är distribuerat – salen vi sitter i är full av kunskaper. I en barngrupp sker samma saker. De lär av varandra, och i många situationer lär sig barnen bättre av en kompis än av en vuxen. Lyssna på vad de konverserar om. Ta vara på barnens kunskaper mot varandra. Syskongrupper och åldersblandat i skolan baseras på denna teori.
• Lärandet är medierat – varje lärobok bär med sig oerhört mycket kunskap. Någon har skrivit dessa. Kunskapsbanker är till för att delas. Vi vuxna på förskolan är också en slags kunskapsbank. Vi bör jobba med alla digitala medier som vi har tillgång till.
• Lärandet är socialt – vi är i grunden sociala. Grupparbete, läsa en bok är sociala handlingar. All förmedling av kunskap. Det talade språket är viktigt, det är nyanserat. Det skrivna är mer tydligt och rakt på sak. Hur lär man sig? Hur lärde vi oss att cykla? Vi måste ha sett en annan människa cykla för att veta vad det är, ha en förebild som berättar vad vårt mål är.
• Lärandets viktigaste verktyg är språket – det talande språket, skriftspråket, kroppsspråket. ”Utan språk, ingen tanke.” Ju mer man kan utveckla språket, desto mer nyanser vi får, desto mer kunskap kan vi ta in. ”Förmågan att kommunicera är viktigare än det vi egentligen ska prata om (matematik)”
• Lärandet är en del av praxisgemenskap – känslan av gemenskap hos individen har en positiv verkan på lärandet. Vi måste hela tiden jobba med gemenskapshetsfrämjande lekar. Ensam – två och två – större grupper. ”Det här är vår avdelning. Det där är er klass.” Man kan ha gemensamma minnen. Vissa barn, precis som vuxna, tycker om att vara ensamma, och då bör man respektera det. Ibland gör vi problem av saker där det inte finns problem.