Föreläsningsanteckningar 4/12-14

Från föreläsningen: Barn, lek, lärande

Möjligheter till lek beror på hur pedagoger tänker om miljön, barn osv. Det finns olika lekteorier om barns lek, men varför är det så viktigt att vi pratar om barns lek?

  • Pedagoger har en anledning till lektänk, lek är pedagogiskt och lärande.
  • En bra lekkompetens är förståelse om teorier, uppfostran m.m.
  • Grundläggande förståelse om barn och barns kunskaper.

Syn på lek. Vad värdesätter vi idag? Som pedagog är det bra att synliggöra ens pedagogiska grundsyn på lek. Man är antingen mer eller mindre medveten om grundsynen, den finns alltid där även om den inte är klar för oss. Den pedagogiska grundsynen styr hur vi tänker och agerar med och kring barn. Målet är att bli medveten om den pedagogiska grundsynen. Genom att medvetandegöra den pedagogiska grundsynen får man också bättre kompetens i sitt yrke. Det är avgörande i hur man identifierar sig i sitt yrke.

”Det kompetenta barnet behöver kompetenta vuxna som kan stötta, hjälpa och vägleda barnet” – Helena Rosqvist.

Det finns olika perspektiv på lek. Jensen (Leka för att lära – Utveckling, kognition och kultur) tar upp åtta traditioner.

Därefter diskuterade vi hur man ser på ”förbjudna” lekar så som vapen och krig, lekar som har sexuella inslag, ljudnivå osv. Hur kan man som pedagog agera i dessa situationer? Ska man gå in och avbryta, eller ska man låta det vara. Det är frågor som man bör ta upp i arbetslag, med föräldrar, chefer… Hur står vi i förhållande till dessa situationer?

Lekforskare är eniga om att lek leder till social kompeten. Alla barn kan dock inte konsten att leka. Den pedagogiska miljön har inverkan.

I basgrupperna diskuterade vi:

  • Vad har vi för erfarenheter av hur förkolor arbetar med lek?
  • Håller leken på att fösvinna?
  • Vad tror ni att ett medvetet bruk, som det beskrivs i läroplanen, av leken betyder?
  • Hur ser aktiviteter på förskolor under dagen ut? Finns det tid för fri lek?
  • Hur ser ni på den pedagogiska miljöns betydelse för lek och lärande?
Annonser

Veckans pluggkvot

Då var tentan skriven. Det var ingenting utöver förväntan. Jag känner att det gick bra och att jag var tillräckligt påläst för att svara på frågorna. Uppskattningsvis har jag nog lagt ungefär 30h/vecka på studierna (inklusive föreläsningar, workshops och andra grupparbeten).

Nu blir det två lediga dagar innan nästa kurs drar igång.

Tentaplugg – Gelman och Gallistels fem principer

Tidigare har jag lagt ut anteckningar från föreläsningen Räkna 1. Nu har en av våra lärare delat ut ytterligare några sidor som förklarar Gelman och Gallisters fem principer (ur Små barns matematik, NCM):

  • Abstraktionsprincipen – innebär att föremål, i väl avgränsande och definierade mängder, kan räknas.
  • Ett till ett-principen – innebär att ett föremål i den ena mängden får bilda par med ett och endast ett föremål i den andra mängden.
  • Principen om godtycklig ordning (antalskonstans) – a+b=b+a
  • Principen om räkneordens ordning – räkneorden måste komma i en bestämd ordning, och följs av ett annat bestämt räkneord.
  • Antalsprincipen (kardinaltalsprincipen) – när varje föremål i en mängd parats ihop med ett räkneord så anger det sist uttalade räkneordet antal föremål i mängden.

För att knyta ihop det ovan med vad jag har för anteckningar från tidigare föreläsning, tror jag att man kan skriva så här:

  1. Parbildningsprincipen – Ett till ett-principen
  2. Principen om den stabila ordningen – Principen om räkneordens ordning
  3. Kardinaltalsprincipen – Antalsprincipen
  4. Abstraktionsprincipen – Abstraktionsprincipen
  5. Godtycklig ordning – Principen om godtycklig ordning

Reflektioner

På måndag är det dags för den första salstentan på länge. Jag minns faktiskt inte när jag senast hade en salstenta, och jag tänker att det är lite syfteslöst att plugga på någonting som är så abstrakt. Låt mig förklara hur jag tänker.

Att arbeta som förskollärare innebär att man aldrig är ensam. Inte egentligen. Det är en väldigt social arbetsmiljö. Du har aktiviteter med barn, du pratar med kollegor i personalrummet, du planerar verksamheten med ditt arbetslag, du diskuterar med föräldrar, du går på personalmöten, du berättar för kökspersonalen hur många barn som är vid måltiderna. Och så vidare, och så vidare. Du är aldrig ensam. Det är tillsammans ni löser uppgifter. Ni utvecklas i samspel med både barn och vuxna.

Genom att läsa kurslitteraturen får man en grund att stå på, en grund som man vidareutvecklar i samspel med andra. Seminarium, till exempel. Redovisningar. Uppsatser. Workshops. Under utbildningens gång diskuterar vi mycket med varandra, opponerar på varandras arbeten, utbyter kunskap, reder upp oklarheter samt ställer frågor för andra att tänka på. Utbildningen förbereder oss på det stora hela för det viktiga arbete vi har framför oss när vi på riktigt kommer ut som färdiga pedagoger.

Så varför en salstenta? Min erfarenhet av detta (och jag tror att det finns fler än jag som tycker det här) är att man läser kurslitteraturen, pluggar stenhårt i några dagar, öser ur sig mängder av information under skrivningen för att sedan glömma bort mycket av det efteråt. Pedagogik är ingenting man lär sig enbart av att läsa en bok. Det behövs så mycket mer än så, och jag är ändå glad över att det mesta av utbildningen hittills bestått i olika former av examinerande grupparbeten och egna uppsatser som opponerats på. Vi lägger redan mycket tid på att vara tillsammans och vara som riktiga arbetslag.

Som jag skrev i första stycket, tycker jag att salstentor i den här utbildningen i princip är syftningslösa, och att vi borde satsa fullt ut på att få det ”så riktigt som möjligt”, så likt det faktiska arbetslivet vi har framför oss.

Föreläsningsanteckningar 24/11-14

Från föreläsningen: Konstruktion och former

Sortera och karakterisera objekt med tanke på egenskaper som

  • storlek
  • form – lego
  • mönster – pärlplattor, måla bilder
  • andra samband

I skolan pratas det mycket om rätt eller fel, i förskolan ska vi ställa frågor som inte ställer till det för barnen som ”berätta”, ”beskriv”. Ställ inga frågor som gör att barnen skäms över sin förmåga, typ ”varför gör du så”.

Formge och konstruera former och objekt med olika material. Förskolan har enormt mycket konkret material att arbeta med. Fria material som lera, play doh, eller till och med pepparkaksdeg. Papper och penna. Var kreativ och använd allt material som finns runt omkring!

Utforska egenskaper hos geometriska objekt. Kan prata med barnen med begrepp som de förstår, även om det är krångligt för oss, tex platonska kroppar. Ta reda på bakgrunden för att kunna besvara barnens frågor. Har man sagt att man ska ta reda på någonting så bör man också göra det, annars förblir frågorna obesvarade:

  • Cirkel – är mängden punkter i planet som ligger på samma avstånd
  • Trianglar – en triangel begränsas av tre linjer vars skärningspunkter bildar triangelns hörn
  • Rektanglar – fyrhörning, där hörnens fyra vinklar är räta
  • Kvadrat – samma som ovan, fast med alla sidor lika långa

Representera konstruktioner med avbildningar, ord och andra uttrycksformer. Resonera kring egenskaper, perspektiv och proportioner. Det handlar mycket om det sociala, att inte bara ”konstruera”.

Konstruera kunskap är att bygga kunskap. Materialet påverkar, men även utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Den lärande människan:

  • Lärandet är situerat – situationsbundet. Motivation, mognad, hungrig/mätt, man utsätter inte barn för en lärandesituation som man absolut inte tror att de klarar av. Vygotskys närmaste utvecklingszon. Ju mer meningsfullt någonting känns, desto mer tar man åt sig. Ska man lära sig om naturen bör man ha mycket undervisning i naturen. Ska man lära sig om samhället besöker man stadshuset, osv.
  • Lärandet är distribuerat – salen vi sitter i är full av kunskaper. I en barngrupp sker samma saker. De lär av varandra, och i många situationer lär sig barnen bättre av en kompis än av en vuxen. Lyssna på vad de konverserar om. Ta vara på barnens kunskaper mot varandra. Syskongrupper och åldersblandat i skolan baseras på denna teori.
  • Lärandet är medierat – varje lärobok bär med sig oerhört mycket kunskap. Någon har skrivit dessa. Kunskapsbanker är till för att delas. Vi vuxna på förskolan är också en slags kunskapsbank. Vi bör jobba med alla digitala medier som vi har tillgång till.
  • Lärandet är socialt – vi är i grunden sociala. Grupparbete, läsa en bok är sociala handlingar. All förmedling av kunskap. Det talade språket är viktigt, det är nyanserat. Det skrivna är mer tydligt och rakt på sak. Hur lär man sig? Hur lärde vi oss att cykla? Vi måste ha sett en annan människa cykla för att veta vad det är, ha en förebild som berättar vad vårt mål är.
  • Lärandets viktigaste verktyg är språket – det talande språket, skriftspråket, kroppsspråket. ”Utan språk, ingen tanke.” Ju mer man kan utveckla språket, desto mer nyanser vi får, desto mer kunskap kan vi ta in. ”Förmågan att kommunicera är viktigare än det vi egentligen ska prata om (matematik)”
  • Lärandet är en del av praxisgemenskap – känslan av gemenskap hos individen har en positiv verkan på lärandet. Vi måste hela tiden jobba med gemenskapshetsfrämjande lekar. Ensam – två och två – större grupper. ”Det här är vår avdelning. Det där är er klass.” Man kan ha gemensamma minnen. Vissa barn, precis som vuxna, tycker om att vara ensamma, och då bör man respektera det. Ibland gör vi problem av saker där det inte finns problem.

Föreläsningsanteckningar 20/11-14

Från föreläsningen: Mätningar

Att förstå mätandets princip är viktigt för att kunna använda mätverktyg och enheter med förståelse. Ett barn som får en linjal i handen kan inte läsa ut vad som menas med den om man inte hjälper dem på vägen. Var börjar man egentligen mäta på en linjal? Inte alltid där nollan är eftersom den kan vara indragen från kanten en bit.

Mätning är en process av jämförelse av egenskaper

  • Längd – kortare/längre än
  • Vikt – tyngre/lättare
  • Volym – mer/mindre
  • Temperatur – varmare/kallare.

Ögonmått är det vanligaste, vilket innebär att man uppskattar och jämför tex en dörrs längd med pappas längd. Om man vet att pappa nästan är två meter så borde också dörren vara så, eller mer, i jämförelse med pappa. Att mäta och jämföra varandras längder är en direkt jämförelse. En indirekt jämförelse kan vara att barn hoppar längdhopp och gör streck för varje som landat, eller gör streck för hur mycket man vuxit sedan sist.

Kroppen som mätredskap är spännande, tex mäta med fötterna. Vad blir resultatet när barn mäter ett rum med fötterna? Vilka diskussioner kan det leda till? Vad kan vi förstå av detta? När vi mäter måste vi förstå vilken enhet vi ska följa. Det är inte alltid så lätt att förstå principen. Vi kan beskriva bordets längd med två saxar, fyra pennor och sju sudd, men vem förstår oss? När man förstått principen använder man tex ett sudd flera gånger under en sträcka, eller lägger ut flera på rad för att mäta någonting. Dock inte säkert att det går jämt ut på slutet, hur gör vi då? Vi behöver fler enheter! Hur många vita klossar går det på en röd kloss?

  • Volym – var tydlig med att definiera vad vi menar när vi ska arbeta med volym (vattenlek, rymdmått, ljudnivå, bokband, hårvolym)
  • Vikt – hur får man erfarenheter av vikt? Ryggsäck före och efter den är i- respektive urpackad, gungbräda, väga med våg (typ balansvåg)
  • Barn och tid – mätområde som är svårt och diffust för barn, men de får snabbt en tidsuppfattning genom vardagsrutiner. Rutiner är jätteviktigt, framförallt för de små barnen.

Utvecklingen sker i tre steg

  1. Känslan för tid
  2. Förmågan att orientera sig i tiden – tid i veckan, årstider osv
  3. Förmågan till tidsplanering – hantera tiden, planera, hur mycket hinner man på en viss tid? Bättre kontroll över sitt liv, större självständighet.

Tidsaspekter

  • ordningsföljd – innan, nu och efter
  • förfluten tid, nutid och framtid – snart, imorgon, igår
  • tidsanngivelser – läggdags, frukost
  • absolut tid – exakt tid, klockslag
  • relativ tid – om en liten stund

Föreställningar om tid – hur tänker du dig tiden (årscykeln)?

Föreläsningsanteckningar 17/11-14

Från föreläsningen: Räkna 2

Genom att använda olika bilder lär sig barnen använda mentala minnesbilder – subitizing.

Det odelade 5-talet. Fingrar hjälper till att känna till tal.

När det handlar om matematik ska vi göra det så enkelt som möjligt. Ett sätt att tänka oss in i hur barn kan se siffror är att skriva upp A B C D E F G H. Vad blir nu E+B? Eller D+E? G-C? H-G eller H+C? Genom att använda olika material (plockisar, strukturerat material, fingertal, symboler) ger vi barnen olika erfarenheter och infallsvinklar av talbegreppen. Vi hjälper barnen genom att låta dem undersöka, utforska och illustrera uppgifter med kroppen. De möter samma begrepp i olika sammanhang.

Använd talkamrater – 7 kan delas in i två grupper om 3 och 4. 300+400, 70-30, 14+3 osv.

Vad signalerar vi? Likhetstecknet är en våg, en jämförelse. Hur vi ställer frågor visar vad vi vill. Vill vi att barnen ska vara kreativa, eller att det bara ska finnas ett enda svar?

Tidigare äldre inlägg